Jag tror att jag har nämnt för min mentor ca 1000000000000000000000000000000000000000000000 gånger att jag inte kan sitta i möten just för att jag känner mig så pressad och får (typ) en liten ångest attack efter. Men inte fan lyssnas det på det! Nä dom ska sätta mig i ett hörn i ett jävla rum och nämna ALLT dåligt! ALLT! Varför går det inte bara att prata med mig själv?!

Idag var det värst. Jag fick reda på mötet några timmar tidigare. Tänk om jag inte hade mött min mentor på skolan. Då hade jag ju inte ens fått nys om det där mötet. Äh, jag ska ändå inte gå. Jag har annat för mig.

Men det är så jävla uselt att man inte kan ta hänsyn till en elevs välbefinnande. OTROLIGT USELT!

Jag har faktiskt funderat på att hoppa av. Av två anledningar: Klassen och lärarna. Det är väl nästan lika bra. Fast jag kommer ångra mig som fan sen.

Otroligt krångligt och emo inlägg men so be it.